Vilken otroligt skön känsla... jag vann Piteå Open 2004...

Jag åkte tidigt i lördags morse till Piteå för att spela deras stora tävling Piteå Open! Jag har nu i några veckor känt och märkt att jag har höga siffror i kroppen, och att jag har stabilitet i mitt spel! Jag har tränat ganska flitigt under hösten, och försökt att träna lite mera "vettigt" än vad jag annars brukat göra! NU verkar det som om min lilla satsning börjar ge resultat!

Gjorde min första start kl. 10.00 i lördags. Det kändes direkt som om jag hade en god chans att ta mig till final, men efter lite slarv på slitet så landade jag på 1374 (1326 ren slagning) och låg då på en 11:e plats om jag inte missminner mig! Jag kände att det resultatet INTE skulle hålla men jag hade bokat upp mig att göra en Re-entry kl. 18.00 och var nog ganska säker på att jag skulle höja mig en del i min andra start!!!

När jag sedan började spela min Re-entry, så hade jag svåra problem med att få med mig kantkäglorna... strikeföljderna lyste med sin frånvaro! Det kändes mycket tungt! Gjorde en del små justeringar i mitt spel, och bytte dessutom till en lite äldre boll... min X-Factor / Reloaded i slutet av serie 3! Det var då det började hända saker! Även om jag bara hade  624 på mina 3 första serier, så fanns ännu hoppet kvar! Jag började få kantkäglorna att falla, och började få ihop lite små strikeföljder, och mitt spärrspel funkade kanonbra!

Avslutade dom tre sista serierna med fina 247 - 256 - 276 (ren slagning) och klättrade upp på en 2:a plats i resultatlistan med mina 1419 kägelpoäng ( 1371 ren slagning)! Det kändes nu att jag hade hittat ett spel som passade underlaget riktigt bra... inte det ultimata, det kändes att det gick göra ännu mera poäng än så!  Men det funkade så pass bra att jag inte ville göra några ändringar, som kanske istället skulle göra att jag kanske istället som så många gånger förr skjutit bort mig! Jag trodde nästan att mina 1419 skulle räcka till en andra plats, och därmed vara direktkvalificerad till matchspelet, men så blev inte fallet!!! Mats Raneblad och Lars Karlsson båda från BK-65 Kalix gick förbi mig i tävlingens sista start, och det gjorde att jag blev tvungen att spela ytterligare 6 serier och försöka att bli bland dom 6 av 14 spelare som åxå skulle få spela matchspel!

När jag började uppvärmningen så kändes det allt annat än kul... min högra axel och skuldra värkte som f-n, axeln kändes nästan som om den skulle hoppa ur sitt läge även om jag bara tog det lungt under inbollningen! Trodde inte att jag skulle kunna genomföra tävlingen över huvud taget! Men jag tog det lungt under som första 2 serierna, och sedan började det kännas bättre och bättre!!! Peder Jacobsson startade som en galning under dom första 2 serierna och hade 795! Jenny Höglund körde åxå på utav tusan, och jag vet inte men jag tror att jag låg där runt en 3:e eller 4:e plats efter 3 serier! Jag fortsatte att bomba fickan, och sköt bara 9:or och strike, spelet höll i sig hela vägen ut! Det var bara ett slag på min 6 serier som inte satt i fickan, och i det slaget blev det en träff mitt i näbben efter att ha trampat i en vattendroppe bakom ansatsen, och det resulterades i ett jättehål! Jag trodde hela tiden att jag skulle bli 3:a i startfältet, men jag spurtade grymt bra och landade på 1446 kägelpoäng (1398 ren slagning) och gick om inte bara Jenny, utan även Peder Jacobsson med bara 2 käglors marginal!

Jag fick då möta Kurt Pettersson från Pite BK i kvartfinal. Jag började lite sisådär... fick ingen direkt bra start i första serien, men rätade till det i slutet av  serien och vann! I serie 2 startade jag starkt med 3 härliga strike... men sedan gick luften ur mig! Fick hjärtklappning, och blev knäsvag... hade ätit och druckit på tok för lite under dagen! Tappade serie 2... hade inte en chans att hinna svara på Kurts strikeföljd i slutet av serien, och testade istället ett annat klot och bytte linje! Det visade sig vara ett klokt beslut! Jag vann den tredje serien och även den fjärde med ett spel som jag trots det inte alls var nöjd med! Men det räckte iallafall till seger med 3-1!!!

I semifinalen fick jag möta Mats Raneblad som vann grundkvalet efter att han verkligen spelat otroligt fin bowling! Jag kände mig absolut inte säker på hur den matchen skulle sluta! Jag visste att Peder Jacobsson just spelat på banparet 5-6 och att Peder spelade just samma linje som jag! Jag ställde mig och såg när Rana slog sitt första slag, eftersom jag visste att han var het för dagen, och att jag ganska lätt skulle kunna "kopiera" hans spel och spellinje! Jag valde att spela med en lite blankare boll än Rana och så gick jag 2-3 ribbor innanför hans linje och tryckte ut klotet till ungefär samma brytpunkt som han åxå hade! Det visade sig funka hyfsat, och jag vann den första serien med nöd och näppe! I andra serien var jag lite ute på hal is... Rana la en trippel i slutet av serien, och jag visste att jag var tvungen att svara upp! Det gjorde jag också, och vann även den andra serien och var därmed klar för final!

I finalen fick jag möta Lars Karlsson från BK-65 Kalix... jag visste att Larsa åxå var väldigt het för dagen, och att han har ett otroligt bra tryck i sitt slag! Jag däremot vågade inte chansa att spela ut och hem bowling, eftersom banorna vid det här laget hade torkat upp ganska rejält! Jag började att spela med min X-Factor / Reloaded som jag spelat flitigt med under hela helgen, men jag fick inte den reaktion i träffen som jag ville ha och gjorde dessvärre ett jättehål i mitten av finalserien! Då trodde jag nästan att det skulle vara över, och att Larsa skulle börja spela lite mera avslappnat när jag bjöd in honom med ett hål! Han fick dock inte ikull 10:ans kägla i sitt första slag efter mitt hål, så jag såg min chans... jag tog fram min relativt nya X-Factor som jag köpt av Nicke Linderholm (Pergamon) och gjorde en förflyttning i banan! Jepp... kanonstrike i ruta 8... shit vad det kändes skönt! Larsa la en perfekt strike han åxå i ruta 9! Jag visste att jag var tvungen att åxå lägga strike i ruta 9 om jag ville vara med i matchen... och jag lägger ännu en kanonstrike! *pust* Larsa strikar i ruta 10,och nu vet jag att det inte finns någonting annat för mig att göra... det är strike ut som gäller! Får till ett bra slag i ruta 10 och lägger min tredje raka strike... Larsa slår sitt 11:e slag och även det blir en fin strike!!! All press på mig... jag står där länge och låter klotreturen blåsa på min hand... jag tänker efter... klotet tog lite för tidigt i banan förra slaget... ska jag chansa.... NEJ!!! Jag gjorde en 2-1 förflyttning vänster i banan och ställde mig på ansatsen... hjärtat började slå otroligt snabbt igen... jag visste att jag var tvungen att sätta strike annars hade matchen varit förlorad! Jag fick till ett bra släpp och klotet gick exakt som jag hade tänkt ute i banan och det blev en perfekt träff och en perfekt strike... jag skrek: Jaaaaaaaaaaaaa..... herregud så skönt, jag hade klarat av pressen ännu en gång!!!

Nu var det bara 1 slag var som var kvar av finalen... jag ledde med 1 kägla... bara 1 kägla och det sista slaget var helt avgörande och det visste vi båda!!! Larsa la en riktigt fin boll mot fickan, men fick 10:an kvar! Jag gjorde det jag kunde iallafall tror jag att Larsa sa efter sitt sista slag... men allting är så luddigt... jag var så fokuserad så jag minns väldigt lite av sista serien egentligen! Jag ställde mig för sista gången vid klotreturen för att blåsa av svetten från min hand... för nu var det vinna eller försvinna som gällde!!! Jag tänkte igenom slaget 3 gånger innan jag ställde mig på ansatsen för att göra mitt sista slag... pulsen steg igen... kände att jag krampade bollen lite, men tänkte då bara... slappna av i swingen, och sätt den bollen i fickan så är det grönt!
Kände att min tajming kändes helt ok, och jag fick på ett hyfsat slag... det var inte seriens bästa, men jag visste att bollen skulle träffa fickan! Det enda jag tänkte var... inte 7-10 inte 7-10... träffen var lite tunn... och 10:ans kägla stod kvar och vinglade lite lätt!!! Då tänkte jag... vann jag eller vad hände??? Jag visste inte om jag vann, förlorade eller spelade oavgjort... men så tittade jag upp på publiken och dom tittade på mig och började sedan att applådera... det var DÅ jag visste att jag vunnit!!!

Ojojoj vad skööööönt!!! Vilken serie... usch så spännande den var! Helt otroligt viken press jag hade på mig under den sista halvan av serien, och att jag sedan klarade av den!!! Helt otroligt!!! Men det kändes lite tungt att se Larsa, som för 4:e gången på 11 månader blir 2:a i en stegfinal!!! Men jag är säker på att han vinner nästa stege han är med i!!!

Kommer med lite mera uppdatering om Piteå Open snart!!!